fredag, oktober 10, 2008
Posted In
Natur
På väg hem från jobbet idag strosade jag genom Humlegården. Då mötte jag en liten glad parvel med sin mamma. Den lilla parveln, kanske 4-5 år, sken som en sol medan han sparkade glatt bland den kopiösa mängd löv som låg på marken. Det prasslade så där härligt och löven dansade runt. Då kom en så´n där euforisk härlig känsla inom mig och jag färdades i minnet tillbaka till när jag själv var liten och gjorde likadant. Fortfarande älskar jag de prasslande löven på marken och den roliga känslan att tumlar runt bland dem, men som vuxen har jag tyvärr vissa hämningar som stoppar tanken innan den blir till handling. Plötsligt kände jag mig lite busig och mina hämningar släppte. Till parvelns stora förvåning började jag också sparka i lövhögarna. Vi tittade på varandra, parveln, jag och hans mamma, sedan började vi skratta alla tre och prasslade ännu mer med fötterna. Det varade bara en kort stund, men den befriande känslan fyllde mig till bredden. Vi sa "hej då och trevlig helg" sedan gick vi vidare åt var sitt håll, jag med smilbanden uppe vid öronen och en varm känsla i hjärtat.
På väg hem från jobbet idag strosade jag genom Humlegården. Då mötte jag en liten glad parvel med sin mamma. Den lilla parveln, kanske 4-5 år, sken som en sol medan han sparkade glatt bland den kopiösa mängd löv som låg på marken. Det prasslade så där härligt och löven dansade runt. Då kom en så´n där euforisk härlig känsla inom mig och jag färdades i minnet tillbaka till när jag själv var liten och gjorde likadant. Fortfarande älskar jag de prasslande löven på marken och den roliga känslan att tumlar runt bland dem, men som vuxen har jag tyvärr vissa hämningar som stoppar tanken innan den blir till handling. Plötsligt kände jag mig lite busig och mina hämningar släppte. Till parvelns stora förvåning började jag också sparka i lövhögarna. Vi tittade på varandra, parveln, jag och hans mamma, sedan började vi skratta alla tre och prasslade ännu mer med fötterna. Det varade bara en kort stund, men den befriande känslan fyllde mig till bredden. Vi sa "hej då och trevlig helg" sedan gick vi vidare åt var sitt håll, jag med smilbanden uppe vid öronen och en varm känsla i hjärtat.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar